Som förälder till ett barn med lite speciella behov känns det ibland som om man inte räcker till. Man blir liksom både förälder och samtidigt ansvarig för barnets utveckling, lite "mer" än med vanliga barn. Det är stundom jobbigt, oroligt och svårt. Men allt handlar om att man vill ge sitt barn bästa möjliga förutsättningar för ett bra liv.
Jag läste en bok för ett tag sedan, "Det räcker inte med kärlek" av Jenny Lexhed. Hon beskriver kampen för sin autistiska son, vad den gjorde med henne och med familjen. Boken är intressant, tänkvärd och skrämmande.
Vad jag tog med mig från boken är vikten av att prata med varandra inom familjen, vikten av att ha männsikor man litar på runt omkring sig och sitt barn och vikten av att få hjälp och avlastning.
För Elsa är det t ex guld värt att förskolan fungerar så bra. Att hon får träning där också. Att hon har pedagoger runt sig som ser henne och hennes behov. Självklart tycker man, men så ser tyvärr inte verkligheten ut för många av alla barn med speciella behov.
Jag läste en bok för ett tag sedan, "Det räcker inte med kärlek" av Jenny Lexhed. Hon beskriver kampen för sin autistiska son, vad den gjorde med henne och med familjen. Boken är intressant, tänkvärd och skrämmande.
Vad jag tog med mig från boken är vikten av att prata med varandra inom familjen, vikten av att ha männsikor man litar på runt omkring sig och sitt barn och vikten av att få hjälp och avlastning.
För Elsa är det t ex guld värt att förskolan fungerar så bra. Att hon får träning där också. Att hon har pedagoger runt sig som ser henne och hennes behov. Självklart tycker man, men så ser tyvärr inte verkligheten ut för många av alla barn med speciella behov.
