Min älskade nitlott

Läste på ett nätforum idag om en mamma som träffat på en annan mamma, som uttalat sig otroligt klantigt om hennes son som har Downs syndrom. Inlägget handlade om förolämpningar och om att inte finna sig snabbt nog för att besvara elaka och kanske framförallt okänsliga kommentarer.

Visst händer det att jag blir ledsen över vad människor ibland säger och frågar eller hur de säger saker. Även om de allra flesta är genuint intresserade eller bara "vanliga" mot oss. Jag minns ändå vad jag hittills tyckt varit det värsta någon sagt till mig sedan Elsa föddes. Precis i början när jag inte alls landat i situationen ännu. Orden svider fortfarande.

- Någon ska ju dra nitlotten. Och det gjorde ni nu.

Att kalla min älskade Elsa för en nitlott, att kalla någon annans barn en nitlott, är hårt och totalt okänsligt. För mig helt ofattbart. Det är nästan tur att människor inte förstår vad deras kommentarer skapar hos andra. Eller kanske inte...