På typiskt Downs vis

Igår var det grillfest på Hembygdsgården. Hela familjen åkte dit och socialiserade med grannar och dagisföräldrar, åt grillade hamburgare och Mosstorpspizza med älgfärs (bakad i den vedeldade ugnen i Mosstorpsstugan).

Elsa lullade runt och gav de allra flesta stora leenden och blev väldigt arg när mamman, pappan eller storebror försökte få henne att vara där vi var. Inte för att någon tycktes ha någonting emot att prata en stund med henne, snarare tvärtom. De mest tillknäppta gubbansiktena tinar snabbt upp när Elsa kommer.

När vi kom hem skrattade pappan och jag åt henne, att hon på ett så typiskt "Downs vis" liksom bara går runt och är glad och pratar med alla. Och att vi är så fantastiskt stolta över henne för den hon är.

En mysig kväll så långt.

En halvtimma senare slog åskan ner i vår telefon tre gånger, två ny dimmers slogs ut och en glödlampa sprängdes i tusen bitar. Typiskt nog är det ingående telefonjacket i barnens sovrum så storebror var lite skärrad och Elsa undrade mest varför vi ryckte upp henne när hon precis somnat. Gårdsplanen blev en sjö eftersom det regnade ca 20 mm på ca 20 minuter.

Regnbågen som sedan visade sig var den mest fantastiska vi sett. Innan kvällen var slut hade vi beslutat att låta flytta telefonjacket och gräva ner ledningen som går in i huset. Man är liten inför vädrets makter.