Packexpert

Jag tror vi är packexperter. Jag på att packa i rätt saker för rätt resa i väskor och pappan på att sedan stuva in väskorna i den alltid knökfulla bilen. Där hunden alltid får ligga på golvet under barnstolen trots ett relativt stort kombiutrymme. Egentligen förstår jag inte varför vi plockar ut väskorna i garaget varje gång, bara för att plocka in dem lika snabbt igen.
Idag var det "fjällenpackningen" som kom fram, förra helgen var det "sommarhuspackningen". Inga listor behövs ens längre, de finns i huvudet.
Barnen liksom bara hänger med. Förhoppningsvis blir de trygga på olika ställen och i olika miljöer.
Undrar om man kan skriva med "packexpert" i sitt CV?

Ta vara på allt positivt

Att se det positiva och att leva i nuet det är något jag tänker på varje dag. Känns som jag övar mig i detta och förhoppningsvis blir jag lite bättre varje dag. Grodan Elsa har en stor del i detta.
Med henne är inget självklart och saker och ting kommer inte riktigt då det händer med andra barn.
Igår kändes det dock som ett litet "breakthrough"! Elsa vinkade när jag vinkade till henne, helt på egen hand. Hon klappade också händer med pappan helt på egen hand. Hurra hurra hurra!

Ortopedtekniskaavdelningen

Dagens Grodbesök styrde kosan till Ortopedtekniskaavdelningen i Lidköping för utprovning av sandaler med hög och stadig vrist. Utskrivna av sjukgymnasten. Efter att ha tagit oss upp tre trappor kom vi in i något som liknade tomtarnas julverkstad. Personer som sprang runt överallt, olika rum med maskiner som såg ut som i träslöjden i mellanstadiet. På hyllorna låg dock istället för leksaker, en massa skor. Storebror undrade om allihop var clownskor, ni vet såna där svarta som clowner brukar ha. Många såg faktiskt ut så. Han konstaterade att hans lillasyster faktiskt nog inte ville ha sådana skor.
Efter att ha beställt ett par skinnfärgade sandaler som såg ut som vilka skor som helst knallade vi ner trapporna igen. Personalen kunde dock lära sig lite av tomtenissarna i sitt förhållande till barn.
Visste ni förresten att Ortopedtekniskaavdelningen sålde bikinis för 600 kr, i många olika färger.

Självkänsla

Uppdrag granskning igår handlade om personer med speciella behov som blivit utsatta för våld på gruppboende. Ja, våldet delades ut av personal i syfte att lugna och uppfostra. När var det nu aga förbjöds i det här landet?
En 11-årig flicka med Downs syndrom hölls fast på mage på golvet av två vuxna personer i ca 10 minuter. Eftersom hon gått upp lite för tidigt på morgonen. Låter logiskt, eller?! Inte klokt!
Dessutom sitter kommunchefen och förvarar personalens beteende i en rad mindre kloka uttalanden.
Jag fick ont i magen och kunde knappt se färdigt programmet.
Elsa ska rustas med den mest grundmurade självkänsla som finns, trygghet i överflöd och en massa djävlaranamma. Ingen ska någonsin utsätta min dotter för något liknande. För då...

Var är våren?

Var har våren tagit vägen? Ute är det snö och ännu mer faller i stora flingor från himlen. Grodan Elsa var på kontroll på BVC igår och följer sin vikt, längd och huvudomfångskurva bra. Visst känns det i mammamagen när sköterskan frågar de obligatoriska frågorna -Kryper hon, drar hon sig upp till stående, säger hon några ord osv? Jag skulle vilja svara "ja" på något men vet ju att det kommer, men det kommer i sin egen takt.
I väntrummet pratade jag med en mamma som undrade hur gammal Elsa var. Jag berättade och berättade att hon är en Down prinsessa. Mamman var genuint intresserad och vi hade ett intressant samtal. Det är slående att så många är intresserade och vill veta mer. Det känns tryggt att veta!
Idag har jag läst många artiklar i olika tidningar om barn med Downs syndrom. Alla med anledning av "World Downs Syndrome Day" den 21 mars. Bra att det lyfts fram men jag saknar artiklar om äldre personer med Downs syndrom.
Nu vaknar Grodan och vill ha lunch. Annars kommer det tydliga "jag vill ha mat, nu!" lätet och det är inget kul läte. Jag lovar.